Måste säga det att det inte alls var som jag trodde. Var nästan lite rädd för hur han skulle va. Att jag inte skulle klara av det, men när jag såg honom så släppte oron och jag gick fram till honom och han ville genast hålla mig i handen. Han mår nu bättre än vad han gjort. Han har börjat små prata lite och fick fram lite ord när vi var där. Så skönt att se att han går mot bättringsvägen. Hoppas det fortsätter såhär bra nu. Men min morbror är stark, han kommer klara det här. Älskade morbror!

När han såg mig så log han och det kändes otroligt kul att han blev glad av att se mig. Blev lika glad över att se honom. Han skrattade hela tiden.

På torsdag ska jag och mamma åka till honom igen, men den här gången till Akademiska och hälsa på honom. Hoppas mina bröder kan följa med då kanske.

Nu hade jag tänkt och bara ta det lugnt. Pälsk är hemma runt 20 tiden ikväll så har några timmar att fördriva innan han kommer hem.